Borrtillverkningen i Hagnäset hos firma C.F. Larsson

I Gamleby fanns i äldre tider smeder som tillverkade och reparerade delar av järn till byggnader, hushåll och jordbruk. Man kan anta att flertalet var grovsmeder, dvs att de tillverkade och reparerade större föremål, men man kan inte utesluta att de även sysslade med mindre detaljer av järn. Gränsdragningen mellan grov- och klensmide/finsmide var inte alltid tydlig. En starkt specialiserad smedja inriktad mot klensmide fanns i Hagnäset där familjen Larsson i två generationer tillverkade borr. Carl Fredrik Larsson (1833-1901), den första borrsmeden i Hagnäset, föddes i Västra Ed och kom med sina föräldrar och syskon till Gamleby i slutet av 1830-talet. Hans far Lars Tyrsson, arbetade inledningsvis i jordbruket i Gamleby och senare som smed i Ullevi.

Den näst äldsta sonen Carl Fredrik fick en för dåtiden komplett utbildning till smed. Efter att ha praktiserat hos sin far kom han 1857 till Västervik som lärling och gesäll hos en smidesfirma. Troligen gjorde han också någon slags ”gesällvandring” och praktiserade i Norrköping och kanske Stockholm, innan han återvände till Gamleby. Han bodde på 1860-talet på flera adresser i köpingen och arbetade då som kvalificerad smed. Det är oklart om han redan vid den tiden intresserade sig för klensmide, dvs finare smide som t ex tillverkning av verktyg. Han tog dock 1868 ett beslut som förde honom mot en specialisering i yrket. I augusti detta år skrev han ut sig från Gamleby och påbörjade resan till Norra Amerika. Via Danmark och England tog han sig till USA och slutdestinationen Philadelphia.

Att komma till Amerika och Philadelphia från lilla Gamleby, måste för Carl Fredrik Larsson ha inneburit en mycket stor omställning. Den stad som han anlände till i september 1868 var till folkmängden en av de största i USA, en tidigare huvudstad och en ledande industristad. Under 1800-talet växte Philadelphia kraftigt och hade runt 1870 omkring 675 000 invånare varav närmare 30 procent var födda utomlands. De stora grupperna av immigranter kom från Irland och Tyskland. I staden fanns vid denna tid många hundra små smidesfirmor (blacksmiths) med 1-5 arbetare som huvudsakligen använde traditionella hantverksmässiga metoder. Men där fanns också stora verkstadsföretag som var ledande i världen vad gällde mekanisering och teknologi. Någonstans däremellan, avseende storlek och mekanisering, befann sig den ledande tillverkaren av handdrivna spiralborr (screw augers) med namnet Pugh & Brother – ett familjeföretag med anor från slutet av 1700-talet.

Föga är känt om hans vistelse i Philadelphia och i vilken utsträckning Carl Fredrik fick möjlighet att pröva på tillverkning av borr med dåtidens bästa teknologi. Han måste försörja sig och för en utbildad smed borde det ha varit möjligt att hitta arbete. Kanske ordnades detta redan vid landstigningen i New York eftersom det fanns en arbetsförmedling på mottagningsområdet Castle Garden. Ett problem var naturligtvis språket och frågan är i vilken grad det lade hinder i vägen för mer kvalificerade arbetsuppgifter för en svensk smed. Han talade ogärna med anhöriga om sin tid i Amerika – kanske blev det inte så bra som han hade föreställt sig. När han återvände till Sverige 1871 hade han förutom nya erfarenheter med sig ett amerikanskt borr som kom att bli viktigt för hans förkovran som borrsmed. Kategorin återvändare – personer som efter en tid i Amerika kom tillbaka till Sverige – var betydelsefull då dessa personer tog med sig hem ny kunskap och nya intryck och kontakter. Amerika var under 1800-talet inte enbart ett mål för utvandrare utan också för personer som ville lära och sedan återvända hem till Sverige.

År 1871 blev händelserikt för Carl Fredrik Larsson; han återkom till Gamleby, han gifte sig med en flicka från Hallingeberg, Anna Sofia Carlsdotter, och han startade ett företag under namnet C.F. Larsson. Nu följde en tid av experimenterande under knappa omständigheter, med avsikten att utveckla ett borr överlägset andra. Han flyttade med sin växande familj hem till fadern som var änkling och bosatt i Hagaberg, Ullevi. Med det amerikanska borret som förebild sökte han förbättra spiral och skär så att spån matades effektivare och borret därmed kunde löpa bättre genom trä. Lösningen fanns i skären i den nedre delen av spiralen – men det gällde också att hitta teknik för att tillverka en förfinad spiral i större kvantiteter, på plats i Gamleby.

Firman C.F. Larsson fanns till namnet från 1871 i Gamleby, men tillverkningen av borr kom igång på allvar först sedan verksamheten flyttats till den nybyggda smedjan i Hagnäset vilket skedde 1880. Här fick familjen Larsson en fast punkt under lång tid. Där kom fyra av Carl Fredrik Larssons söner att arbeta kortare eller längre tid i smedjan. Den äldsta sonen var Karl S Larsson (1872-1952) och de andra sönerna hette Herold (1874-1965), Waldemar (1877-1898) och John (1881-1921).

I Hagnäset tillverkades två typer av borr, främst navare med spiral men även mindre spiralborr anpassade för borrsväng. Navaren är ett borr för trä utrustat med fäste för ett tvärgående handtag vanligen av trä. Före 1800-talet fanns navare utan spiral s k skedborr. Navare, hantverksmässigt tillverkade, användes även sedan industriellt tillverkade borr gjort sitt intåg under 1900-talet. I Hagnäset framställdes navare i storlekar på spiralen från 3/8 tum (ca. 9 mm) upp till 2 tum (5-6 cm). De kunde levereras med olika fästen för handtaget, en platt variant och en med ögla.

Man kan grovt räknat ange firmans storhetstid från 1890 till första världskriget. Därefter skedde en nedgång i efterfrågan på hantverksmässigt tillverkade borr. Det återspeglar både dåliga tider i Sverige och konkurrens från industriellt tillverkade verktyg. De sista leveranserna av borr från Hagnäset i Gamleby skedde i liten skala 1942.

Firmans kunder var enskilda järnvaruhandlare och grossister i främst närområdet. Som exempel kan vi ta 1898 när tillverkningen hade stor omfattning. Firma C.F. Larsson hade då 38 olika kunder, fördelade på 18 i Småland, 12 i Östergötland, och resten i Sörmland, Västergötland, Närke och Uppland. Totalt levererades detta år omkring 3500 hantverksmässigt framställda borr, huvudsakligen navare, till olika järnvaruhandlare. Den i särklass största kunden var grossisten och detaljisten G.V. Rundström i Norrköping som detta år beställde 862 borr. Lokala kunder i Gamleby var handlarna PJ Petterzon, W Bergholtz och AW Hammarberg som tillsammans beställde 145 navrar.  Om vi förflyttar oss 30 år framåt i tiden var kundstocken sig ganska lik även om man hade lyckats hitta nya avnämare i Halland och Skåne och en enstaka i Västerbotten. Volymerna var dock mycket mindre vilket framgår av att G.V. Rundström i Norrköping 1928 beställde 170 borr och Pettersson & Karlsson i Gamleby som enda lokala kund beställde 25 navrar.

Borrsmedjan i Hagnäset var ingen gigantisk byggnad. Den hade två våningar och den nedre utgjordes av ett enda stort rum med en eldstad i mitten, som var kopplad till en blåsbälg. I smedjan fanns olika städ och arbetsbord och på väggarna hängde uppsättningar med verktyg (släggor i olika storlekar, tänger och specialverktyg). Till höger, omedelbart innanför porten, ledde en smal trappa upp till ett mindre rum på övervåningen. Där fanns en arbetsbänk och en stor uppsättning filar – arbetsredskap typiska för klensmide. Det var där Karl S Larsson arbetade och gav borren dess slutfinish. Det var de sista momenten i tillverkningen som gjorde borren från Gamleby lite speciella.

Firma C.F. Larssson var ett litet familjeföretag där kunskapen fanns i huvud och händer hos ett fåtal personer. Carl Fredrik Larsson som hade utvecklat borret på 1870-talet var en klassiskt utbildad smed, som hade lärt sig grunderna i yrket och som hade ett brett register. Han lärde i sin tur upp fyra söner som då blev specialiserade på olika moment av tillverkningen. Den andra generationen klensmeder i Hagnäset var således alla internutbildade. Det fanns en tydlig arbetsfördelning bröderna emellan vid tillverkningen av borr. Fram till 1920-talet gjorde John Larsson första momentet att bearbeta stålet vid härden, Herold Larsson det andra momentet där skruven togs fram och Karl S Larsson det sista, att för hand fila yttersta skär och spetsen på borret.

Men den begränsade personkretsen tillsammans med specialiseringen gjorde firman sårbar, och det kunde innebära hack i produktionen. Waldemar Larsson avled redan 1898 vid en ålder av 20 år och John Larsson gick bort vid 39 års ålder 1921. I slutet av 1920-talet drabbades både Karl och Herold Larsson av sjukdom, vilket gick ut över arbetet i smedjan. Tidvis hade firman någon anställd men det var inte lätt att överföra kunskapen. Dessutom fanns några moment vid framställningen av borr som inte gärna visades upp för utomstående – det var en yrkeshemlighet som man ville bevara för sig själv. Det sägs att tillverkningen avbröts när borrsmederna i Hagnäset fick besök. Smedjan stod kvar intakt med alla verktyg på sina platser fram till 1977 då den tillsammans med flera andra byggnader jämnades med marken, sedan fastigheten Hagnäset 1a hade avyttrats.

Sammanställt 2025 av Peter Garpenby, Carl Fredrik Larssons barnbarnsbarn

Texten bygger delvis på vad min pappa, Sune Garpenby, berättade för mig, utifrån vad han upplevt och vad han hört från sin far, Karl S Larsson.  Den bygger också på firmas bevarade handlingar och på forskning i arkiv och på nätet och på egna intryck, eftersom jag som barn lekte i smedjan. Tyvärr skrev inte min pappa någon berättelse om borrtillverkningen. Han arbetade aldrig själv med tillverkning av borr, men var som barn med i smedjan och kunde de flesta momenten om än bara i teorin.