Jubileum 1996

Tore Holms hundraårsfirande

Mitt i juli sommaren 1996 firades Tore Holm, den kanske mest betydelsefulla konstruktören inom svensk segelsports utveckling. Det lilla samhället Gamleby i Tjust härad på norra Smålandskusten hade gjort en kraftsamling av sällan skådat slag för att fira ”byns” störste olympier.

Tore Holm föddes 25 november 1896 i Gamleby som andre son till den legendariske Knut Holm, grundaren av Holms Yachtvarv. Redan under de tidiga barnaåren fick Tore och hans ett år äldre bror Yngve vara med och hålla emot nitarna när Knut och Mosse satte ihop de första båtarna i loftet till familjens uthus på Garpedansberget. 1920 seglade bröderna Holm hem ett OS-guld i Antwerpen, med Tore Holms egen konstruktion, 40 kvm:s Skärgårdskryssaren ”Sif” (deltog i jubileet). Fem olympiader senare och ett antal medaljer, det är inte helt klart hur många, är Tore Holm en av våra största olympier och de cirka hundra kvarvarande båtarna (i Sverige) av 700 från Holms Yachtvarv är en kulturskatt med stadigt stigande värde. Nu skulle man fira hundraårsminnet av denne man i Gamleby. Där han levde och verkade i större delen av sitt liv. Sponsorlistan visar att nästan varje befintligt företag i Gamleby varit med och betalat för genomförandet av jubileet. Gamleby Intresseförening, Gamleby Segel Sällskap och Gamleby Hembygdsförening gjorde gemensam sak och bildade en kommitté som bjöd in Holmbåtar i synnerhet och veteranbåtar i allmänhet. Ulla Jonsson, före detta ekonomiansvarig på Tore Holms Yachtvarv, åtog sig uppgiften att sköta även jubileets ekonomi. Ullas man, Tor var även han en före detta varvsarbetare och deras kärlekshistoria började inom varvets väggar. Ulla har bekräftat att det inte var ekonomiskt slarv från Tore Holms sida som bringade varvet på fall, vilket ofta gjorts gällande, utan ideliga ändringar från beställarna utan ekonomisk kompensation, vilket var brukligt vid den här tiden, som beskar lönsamheten. Nuvarande släkten Holm och gamla varvsarbetare bjöds in för att delta i festligheterna. Uppslutningen från dessa var i det närmaste totalt. Gaff Yacht Society förlade sin årliga eskadersegling till Tore Holm-firandet och deras ankomst kommer att gå till den lokala historien. Det är när vi transporterar material som det plötsligt smäller till och jag stannar bilen för att kolla in punkteringen som jag tror att vi drabbats av. När det helt plötsligt glider in en jättelik mahognybåt i hamnen. Jag ser hur det kommer ytterligare sagolika uppenbarelsen som alla skjuter med en kanon de har stående på akterdäck. Ett pärlband av segel sträcker sig förbi Gunderholmen och synfältet. I tur och ordning gör de två varv och först fälls förseglet, sedan storen för att sedan sakta och majestätiskt glida in till bryggan och hjälpa varandra till angöring. I fören på båtarna står det en kvinna som med ett graciöst språng, hoppar iland och morsar, Därefter stoppar de sina båtar med en handrörelse. På några minuter är tamparna iordninglagda och plötsligt befinner jag mig omgiven av dussintalet oklanderligt, klädda gentleman. Det Gaff Yacht Society fick se när de kom i hamn var ett par hundra Gamlebybor febrilt sysselsatta med att städa hamnen, sopa kaj, bygga dansbana, kafé och staket. Lördagen den 13 juli kom de till slut. Holmbåtarna. Ett fyrtiotal båtar, bland annat ”Havsörnen”, ‘Britt Marie’, ”Miranda” hade hörsammat kallelsen med en tillfartssegling från Västervik. En ”skog” av master ”fyllde” Gamlebyviken. Ok, en liten överdrift, men normalt är det bara Peter i sin Drake från. -34 och jag i min 5:M R-yacht där. Ett speciellt tack skall här framföras till GYS:arna som vid inseglingen bistod en mycket nervös speaker med att identifiera båtarna vid ankomsten till Gamleby och därmed räddade arrangörerna från en mycket pinsam situation, stort TACK. Dessutom saluterade de Holmbåtarna vilket var mycket uppskattat av alla utom hundägaren och hans skotträdda skyddsling. Av någon märklig anledning behagade solen stråla för första gången under sommaren och det bidrog givetvis till den goda stämning som uppstod. Under den efterföljande middagen presenterade Holmseglarna sig och sina båtar och vid musikunderhållningen, där bland annat trubaduren Ted Ström sjöng att ”vi är ett seglande folk” och ”havet är vår längtan och vårt liv”, etablerades en atmosfär av vördnad över att få vistas i de lokaler som en gång frambragt dessa vackra båtar och huserat en så stor man som Tore Holm. Söndagen inleddes med seglingar som bjöd på vindstyrkor mellan 0 och upp till 17m/s i byarna. Att se 6 stycken 40:ior gå över startlinjen samtidigt, kraftigt krängande i den hårda vinden går inte att beskriva, det måste ses. Ett flertal av båtarna fick avbryta i den hårda vinden och Gamebys egen 30:ia ”Bimbi 3” från 1922, en Yngve Holm-konstruktion för pappa Knut råkade i allvarliga svårigheter när akterstaget brast. Endast genom ”skippern” Ingela Larzons snabba manövrer kunde masten räddas. Återigen visade sig gaffelriggen på 55 kvm ”Miranda” från 1912 överlägsen i den hårda vinden och hon vann i klassen, större båtar. Efter kappseglingarna inleddes symposier i det gamla varvet. Åke Claesson pratade om hur det var att arbeta under Tore. Eva Berglund från Sjöhistoriska Museet i Stockholm berättade om de gamla skärgårdskryssarna. Eva är sommaruppvuxen i Gamleby och hennes far arbetade på varvet. Ulf Holm kåserade fritt om Tore Holms liv, vilket var mycket uppskattat. Tomas Holm, Tores sonson, visade hans medaljer inför Jubileét. Anja Jakobsson visade sin mors (Magda Holm) fotoalbum. Vilket innebar att bilder som inte förut visats nu kunde beskådas. Dessutom visades Magdas dagbok från 1910 som beskrev en resa till Sandhamnsregattan. Ritningarna hade vänligen ställts till jubileets förfogande genom Ann Magnusson, Sjöhistoriska Museet. Senare på kvällen samlades deltagarna runt grillen och i den gemenskap som vuxit fram dessa två dagar i Gamleby ansåg många att man skulle försöka göra ett nytt möte -98. När syster Magda Holm skulle fyllt hundra år. Hon var pionjär inom kvinnoseglingen och deltog i ett antal filmer på trettiotalet. När båtarna seglade iväg under måndagen var alla nöjda och belåtna med arrangemangen och Tore Holm har fortfarande, snart tjugo år efter sin död, en trogen beundrarskara som håller hans minne högt.

Av Georg Lowejko