Gamleby

Översikt över de fem ångarna med namnet Gamleby

1861 -1866 ,  byggd på Djurgårdsvarvet, Stockholm. Såld till Skellefteå Trafik AB som bogseraren och flottningsbåten Lovisa. Skrotad 1976.

1866 – 1875 , byggd på Oskarshamns Mek Verkstad. Såld till Luleå, går som bogserbåt med namnet Frey, senare till Finland som Kelo, från år 1970 ombyggd till lustbåt med sitt gamla namn Frey

1875 – 1882 , byggd på Oskarshamns Mek Verkstad. Såld till köpman O.J. Berg i Fredrikshavn där hon fick namnet Alpha, såldes vidare till S:t Petersburg som bogser-och bärgningsfartyg. Försvunnen ur registren 1905.

1882 – 1892 , byggd 1872 på Oskarshamns Mek Verkstad, förste ägare var Gefle-Lövsta Ångf AB, tidigare namn Norra Wiken och Pehr Ennes. Såld från Ångf AB Gamleby till dir.F.Blom i Norrköping. Skrotad 1905.

1892 – 1945 , den sista Gamleby byggdes vid Södra Varvet  i Stockholm. Såld till skeppsredare Joh. Leonard i Landskrona omdöptes till Sundsborg och skrotades 1957.

Gamleby i sin roll som bogserångaren Lovisa i Skellefteå

Den första Gamleby i sin sista roll som bogsermotorfartyg med namnet Fix.

Den 30 mars 1861 kunde man läsa i Vesterviks Veckoblad att man i Gamleby bildat ett bolag, Gamleby Ångfartygsbolag, som beställt en ångslup vid Djurgårdsvarvet i Stockholm. Det var ett gammalt aktat varv som nu givit sig in i den nya branschen.

Den fösta Gamleby, ritad av varvets ingenjör W.Rosborg, kunde ta 65 passagerare och hade en maskin om 6 nom.hk. Ångslupen kom ner till Gamleby den 3 augusti, förd av initiativtagaren kapten Anton E. Holm. ( Holms Yachtvarv )

Gamleby fick nu göra två turer till Västervik fram och åter tre dagar i veckan. På söndagarna gick den in tidigt  på morgonen, och gav sig sedan ut på en annonserad lusttur, ibland till Vålningebo, ibland till Loftahammars eller till Västrums kyrka.

Så småningom såldes hon till Skellefteå och gick först i lokaltrafik till Ursviken, senare fungerade hon som bogserare och blev till sist flottningsbåt men kapsejsade 1927 och sjönk.

Efter bärgning blev hon motoriserad och omdöpt till Fix. År 1965 ägdes hon av ett muddringsföretag i Uddevalla och 1976 var det dags för skrotning.

År 1866 beställde kapten A.E. Holm en ny Gamleby (nummer två) från Oskarshamns Mek.Verkstad. I tidningsannons i slutet av augusti 1867 erbjöd man sig att köpa eller ta med olika viktualier till försäljning i huvudstaden.

Slupen var 75 fot lång 13 ½ fot bred och hade 12 hk maskinstyrka, vilket gjorde att man behövde bara knappt två timmars tid för resan Gamleby-Västervik. Nya Gamleby övertog i maj året därpå trafiken Gamleby-Västervik, hon var inredd med salonger i både för och akter, den främre utrustad med ett kök.

Förutom traden i Gamlebyviken fick hon gå på kustlinjen norrut, varannan vecka till Norrköping och varannan till Stockholm. Hon borde ha varit i minsta laget för turer upp till Stockholm, antagligen användes de överbyggda salongerna delvis till att förvara fraktgods.

Ångaren som bogserbåten elo i Martinniemi,
Finnland den 20 juli 1970.

1866 års Gamleby såldes 1875 till Luleå, där användes hon mest som bogserbåt och fick namnet Frey.

Hon såldes och köptes flera gånger och en av ägarna var Martinniemi Såg i Finland. Här fick hon namnet Kelo och som sådan fanns hon kvar till 1970 då hon ånyo såldes för att bli lustfartyg under sitt tidigare namn Frey, motoriserad och med ett helt nytt utseende.

Eftersom trafiken var lönande fanns det förstås konkurrens, t.ex. började slupen Josephina, år 1866, trafikera turen till Gamleby från Västervik och senare till Loftahammar. Eftersom den här hemsidan i huvudsak handlar om hembygdsföreningar i Tjust är det intressant att veta att Josephina redan 1867 såldes till brukspatron de Maré i Ankarsrum för insjöturer vid bruket i Ankarsrum, men då under namnet Undine. 1920 blev hon motoriserad och 1928 var det dags för skrotning.

Sedan 1866 års Gamleby (nummer 2) sålts till Luleå beställde kapten A E Holm en ny kustångare vid Oskarshamns Mek.Verkstad. Hon levererades 1875 och fick sköta trafiken mellan Gamleby och Västervik och gå på kustlinjen norrut, varannan vecka till Norrköping och varannan till Stockholm. Det blev den tredje Gamleby.

Den endast sju år gamla ångaren såldes till köpman Otto J. Berg i Fredrikshavn och fick då namnet Alpha. Hon hamnade ganska snart i S:t Petersburg och användes först som bogser- och bärgningsfartyg men övertogs 1885 av den danske vicekonsuln i staden, Peter Mörch, hon såldes tio år senare vidare till Arkangelsk och efter ytterligare tio år var hon försvunnen ur registren.

Nästa förändring skedde hösten 1882. Delägarna i ångaren Gamleby hade fått veta att ångaren Norra Viken, ursprungligen Pehr Ennes, (bilden till höger) byggd 1872 vid Oskarshamns Mek.Verkstad är till salu och lyckas köpa henne till det rimliga priset av 16 001 kr på auktion.

Hon var något större -113 fot lång, 19½ fot bred och 7 fot djupgående. Hon hade en bra maskin men behövde få en ny ångpanna.

Ett par ombyggnader skedde också, 1887 blev hon förlängd. Gamleby , tidigare Pehr Ennes, som alltså blev den fjärde slupen med namnet Gamleby var visserligen större än föregångaren men passade egentligen inte för en så lång kusttrad.

Hon såldes 1892 till direktör Frans Blom i Norrköping och efter ett par år vidare till Stockholm där hon gick bl.a. Stockholm-Söderhamn. Hon strandade den 20 nov.1905 på Lantgrundet vid infarten till Fagerviken och totalförstördes.

Efter mycket funderande beslöt Ångfartygsbolaget, som nu ombildats till ett aktiebolag, Ångf.AB Gamleby att bygga ett nytt fartyg med ordentliga gods- och passagerarutrymme. Båten beställdes hos Södra Varvet i Stockholm och samma år, 1892, som den föregående såldes var den femte Gamleby på plats.

Den femte och sista Gamleby, som kom att bära namnet i 57 år, var 33,36 m lång, 6,7 m bred och 3 m djupgående.

     

I turlistan från 1920-talet kan man läsa att Gamleby avgick från Västervik söndag kl.10 f.m och anlände till Stockholm via Källvik, (vid brunnstid) Valdemarsvik, Gryt, Oxelösund och Södertälje på måndagsmorgonen. Tilläggsplats i Stockholm var Kungsholms Hamnplan, kajplats 12. En tur och retur däcksplats kostade 10.50

Akterut fanns hytter och salong och midskepps ett rymligt mellandäck, med plats för allt som skulle fraktas till huvudstaden. På övre däck fann man, enligt turlistan, en god och billig restauration med öl- och vinrättigheter, samt en trevlig damsalong. En ångare för alla slags behov alltså.

Från 1896 hade Gamleby och Tjust fått en ny tilläggsplats i Stockholm, den nybyggda Klara Mälarstrand nära Centralstationen. Detta bidrog till att trafiken växte.

 

Besättningen på Gamleby, i slutet av 1920- talet. Främre raden; två kokerskor, maskinisten Knut Folke Nyman, kapten John Gunnar Wiström från Loftahammar, befälhavare sedan 1925, styrman Helge Louis Jönsson, som efterträdde Nyman som kapten 1941. Restauratris Anna Lundqvist samt en okänd dam. I bakre raden står från vänster matros Pettersson, senare skutskeppare med egen skuta, sedan kommer sex man ur besättningen och längst till höger långlotsen Woller Nachtweij

 

Ekonomin

Gamleby i moderniserat skick lämnar Västervik på 1920 talet.

Verksamhetsberättelserna från början av 1910-talet visar att de två samseglande rederierna, Ångf AB Gamleby och Tjust Nya Ångf AB hade god ekonomi, med en nettovinst som fram till första världskriget rörde sig om 5-10 000 kr per år för varje rederi. Under krigsåren gjorde båda rederierna stora vinster, upp till 160-180 000 kr per år, och detta fortsatte efter kriget, särskilt för Gamleby-bolaget som delade ut upp till 50 % på sitt aktiekapital. Även längre fram var detta rederi det mest vinstgivande.

Så kom 1930-talets kris. För båda ångarna var frakterna det viktigaste, 70-80 % av de totala intäkterna. Det mesta av frakterna kom från industrierna i Verkebäck, Gunnebo, Västervik och Gamleby, eftersom järnvägen var smalspårig var det enklare att skicka gods till Stockholm med ångbåtarna. Fraktintäkterna sjönk under 30-talets början och 1932 var dom endast 60 000 kr och även om läget sedan stabiliserades på en nivå av 80-85 000 kr var de gyllene åren slut.

Andra världskriget medförde nya kostnader och problem med bränslet, i pannorna eldade man med koks importerat från Tyskland, att ersätta detta med ved var inget alternativ, det skulle ha tagit upp allt fraktutrymme. Särskilt för Tjust, som gick med förlust varje år under 40-talets första hälft, blev situationen kritisk. Som ett resultat beslöt rederierna om ett närmare samgående om trafiken från 1944. Det var sista året som ångarna gjorde en rundtur till Gunnebo och Verkebäck dagen innan man skulle gå till Stockholm, att gå in till Källvik hade man redan upphört med.

År 1945 övertogs aktiemajoriteten i Ångf AB Gamleby av skeppsredaren Joh. Leonard i Landskrona, man gjorde då en förlust på 1 818 kr, medan Tjust det året gav ett överskott på 860 kr till sitt rederi.

Året efter såldes även Tjust till Joh. Leonard för 125 000 kr, tanken var att båda ångarna därefter skulle gå i Öresundstrafik, men Tjust fick istället, år 1948, Rederi AB Vasa-Umeå som ny ägare. Där kom hon att gå turer Vasa-Umeå under namnet Korsholm. Tio år senare var henne saga all och hon blev nedskrotad.

Gamleby som redan tidigare haft pannproblem försågs med motormaskineri, gick i Öresund och blev omdöpt till Sundsborg. Hon blev inte så långlivad här, låg upplagd i många år och gick till skrot i början av 1957.