Mekaniska Verkstaden

Gamleby Mekaniska Verkstad AB

Personer som arbetade på Gamleby Mekaniska Verkstad AB. Bilden är tagen före 1916. Om du känner igen några fler personer, är vi tacksamma om du hör av dig till hembygdsföreningen

Personerna på bilden

Fösta raden längst till vänster står Carl Thure Harald Thörn, född den 2/4 1897 i Ukna. Carl flyttade till USA den 28/12 1916 tillsammans med sin syster Astrid Nanny Sofia Thörn. Den 13/8 1957 återvände Carl efter 41 år. Han hade gift sig den 6/10 1825 och frun var med till Sverige. Carl avled i Gamleby den 31/10 1971.

Fösrsta raden längst till höger står Sten Sture Fritiof Järnström. Han var född den 2/12 1893 i Adolf Fredriks församling i Stockholm. Sture var ägare till en aktie i Gamleby Mekaniska Verkstad AB. Han var verksmästare på Mekaniska. Sture var ogift och avled på ålderdomshemmet i Gamleby den 16/5 1966.

Till vänster om Sture står snickeriarbetaren Oskar Fredrik Jonsson. Han föddes den 4/1 1884 i Gamleby. Han var bosatt på Lugnet 17 Åby, Gamleby. Oskar gifte sig den 22/9 1928 med strykerskan Ester Johanna Sofia Svensson från Lugnet 4, Åby, Gamleby.

På översta raden, tredje man från vänster står Oskar Jonssons bror, Karl Gerhard Jonsson, född den 12/9 1885 i Gamleby. Karl gifte sig den 16/4 1912 med Emma Efrosyne född Pettersson. De bodde på Lugnet 17, Åby, Gamleby. Karl avled den 1/1 1973. Föräldrar till Karl och Oskar var byggmästare Otto Alfred Jonsson och hans hustru Carolina född Eriksdotter.

Ägarna

Första ägare var Henric Cornelius. Corneliusbolaget gick i konkurs 1928 och Göteborgsbanken med Amandus Torstensson övertog konkursboet. 1942 bildades Gamleby Mekaniska Verkstad AB av Otto Svensson, Valdemar Carlsson och Karl Nilsson, samt Sture Järnström och Karl Jonsson med en aktie vardera. Det hette då AB Gamleby Elektricitetsverk och Mekanisk Verkstad.

1953 avled Valdemar Carlsson, endast 58 år gammal, och hans hustrun Axelina Carlsson och dottern Sonja Strömbäck, född Carlsson, blev nya ägare. Sonjas make Åke Strömbäck blev ny chef. När Strömbäck gick i pension tog sonen Lars Strömbäck över verksamheten. 2004 övertog Lars-Åke Hellström företaget och behöll det gamla företagsnamnet, Gamleby Mekaniska Verkstad AB.

Produkter

På 20 och 30-talet följde verksamheten efterfrågan av elektricitetverk. Den omfattade 2 stycken ångpannor i källarvåningen för distibution av el till ett fåtal byggnader i samhället. Lockmobiler reparerades i nuvarande bilverkstaden. Verksamheten ändrades med åren till reparation av bilar. El- och rörinstallationsverksamheten utvecklades på 30-40-talen. Mekaniska Verkstaden utförde alla tänkbara reparationer, från tillverkning av nycklar, slipning av knivar, svarvreparationer, pumpreparationer till reparationer av maskiner i båtar som anlöpte Gamleby hamn. Även smidesdetaljer till reparationav kajen i hamnen. Företaget var från början av 1900-talet till 1950-talet ett allsidigt ”by-företag”.

Man började tillverka sågverk, cirkelsågverk och sågbänkar. Delarna göts i Blomstermåla och i Överum fram till 1935. Rörmokeriet, som startade tidigt, omfattade brunnsborrning.

Osvald Pettersson var suverän på att gå med slagruta och leta efter vatten. Roland Karlsson (Ållat) var med till Holms gård i Vråka för att hjälpa till. Här är Ållats beskrivning.

Man tillverkade betelmaskiner, rundklippningsmaskiner, kantbockmaskiner och kantklippningsmaskiner. Alla dessa maskiner användes för bearbetning av tunnplåt. Detta påbörjades på 40-50-talen.

Många var de som arbetade i företaget 40-50 år. Bertil Larsson började 1939 som eldare, till pannorna i källaren, klockan 4 på morgonen. Han eldade med meterved från brädgården. Larsson blev så småningom kamrer, han arbetade i företaget i 50 år. Andra exempel på lång tid i företaget är Roland Karlsson, Karl Ivan Eklund, Helge Jacobsson, Bernt Karlsson m fl.

Som mest stod det 48 anställda på lönelistan, det var i slutet av 50-talet.

I slutet på 60-talet övertog Gamleby Bleck och Plåtslageri, Sune Johansson, maskinerna på den mekaniska avdelningen och även personalen fick följa med.

I juni 1973 tog Karl-Erik Ekström över bilverkstaden, som hade startat redan på 1920-talet.

Bilförsäljningen startades av Valdemar Carlsson strax före sin död 1953. Åke Strömbäck utvecklade bilförsäljningen med BMV och Morris. Vid Strömbäcks pensionering överläts bilförsäljningen till Lars Kvarnsjö och Arne Pettersson och det blev ”Tjustbil”. Några år senare ersattes Kvarnsjö av Kent Ekdahl.

På 80-talet övertog Gamleby El-byrå, Peter Johansson, el-avdelningen. Peter anställde också alla elektrikerna.

Många är de som fått sin utbildning på Gamleby Mekaniska och sedan startat eget företag. Elektrikerna Stig Svensson och Alex Pettersson, Elbyrån i hantverkshuset, rörmokarna Merell och bröderna Ottosson, Gamleby Rör AB i gamla mejeriet. Göransson med Göranssons VVS. Elektrikern Kurt Gillström, Gillströms El i gamla mejeriet.

Lite kuriosa

Verkmästare Helge Jakobsson berättade.

På 40-talet fanns det inga bilar till montörerna, nästan ingen hade körkort. Man fick packa ner det material och verktyg som behövdes för dagen och cykla till arbetsplatsen. Om det var för långt att cykla åkte vi tåg. Skulle vi t ex till Tyllinge, tog vi tåg till Överum och blev där hämtade med häst och vagn. Om det var så långt och det gick åt flera dagar för arbetet, fick montörerna sova över. När det gällde arbete på herrgårdarna var det speciellt kul, för då fick vi bo i ett rum närma pigorna och det var mycket spännande för oss unga montörer.

Lön

Varannan torsdag var det lön. Kamrer Bertil Larsson räknade och packade pengar och ett lönebesked i en lite påse. Han passade på monterna, när de gick hem klockan 4 och delade ut lönen.

Rörmontör Roland (Ållat) Karlsson berättar:

Jag började som smedhalva på Mekaniska Verkstaden i november1942. Som smedhalva var det inte arbete i smedjan hela dagarna, utan jag fick då göra annat verkstadsarbete.
När vi skulle ut på jobb, var det cykel som gällde som transportmedel. En period cyklade vi till Hansson på Stenserum varje dag och arbetade. Vi cyklade till Blekhem och Stensgårdsnäs, ja överallt cyklade vi. Företaget hade skaffat en grön lastbil att köra material med och Valdemar Karlsson lät bygga en kur på lastbilsflaket där montörerna skulle få åka med ut till arbetsplatsen.

Hösten 1943 nu som rörmokarlärling:

Så här var det när ”Jonte” John Svensson och jag skulle åka till Vinö för en längre tids arbete. Vi plockade ut material och lastade lastbilen. Våra cyklar tog vi med oss så att vi kunde cykla hem över helgen. Vi fick sitta i förarsätet 4 personer och det var så trångt, så när jag skulle gå ur bilenn, för att flytta en spark som stod i vägen, kunde jag inte stå på benen som hade somnat under resan. Arbetet på Vinö gård var ombyggnad av flygelhus, för vår del värme och sanitetsinstallation. Samtidigt med oss arbetade en Sundbybergs firma med djupbrunnsborrning i berg. Hålet de borrade blev 100 m djupt och tog hela vintern att göra. Med nuvarande sätt borras ett sådant hål på ett par dagar. Efter dagens arbete skulle vi bo i en kåk som inte var uppeldad. Det stod madrasser uppåt väggen som vi skulle sova på och de var iskalla. Vi började med att tända eldstaden, men till vår förskräckelse rök det in rejält. Då fick vi ge oss iväg till gården Ukne och låna en plåtkamin. Vi satte in kaminen i eldstaden och byggde på med ett avloppsrör upp i skorstenen, runt röret tätade vi med isolering, som inte är brandfarligt. Riktigt varmt blev det aldrig, tredje natten vaknade jag av att Jonte höll på att klättra ut genom fönstret, han skulle gå på utedasset. Han ville inte väcka arbetarna som sov i köket och hade bättre värme. Jonte fick cykla hem till Gamleby på morgonen för han hade blivit sjuk av kylan i rummet. Han var ordentligt förkyld med hög feber, som varade i 2 veckor.

Mer om Osvald berättat av Roland Karlsson:

När Osvald hade blivit pensionär hjälpte han ibland firman med arbete. Han hjälpte även bekanta och en dag när han stod böjd över en brunn och hjälpte en god vän, ramlade han, med huvudet före, ner i brunnen. Mannen han hjälpte orkade inte få upp honom själv, men lyckades ändå få upp honom en bit på en stege. Sedan sprang vännen efter hjälp. När de kom tillbaka hade vattnet stigit över huvudet på Osvald och han var död. Han var 74 år. Mannen, Osvald hade hjälpt, kunde inte leva med detta , han tog sitt liv.